Struktur
När man delegerar så genomför man ofta teoretiska genomgångar tillsammans med praktiska moment. Därefter skriver man ett prov. Får man då godkänt av den som delegerar så ska man skriva på ett delegeringsbeslut (ett papper, eller om de du jobbar för är lite moderna: skriva under digitalt).
Detta gäller för delegeringen:
- Man får endast delegera enstaka uppgifter.
- Uppgifterna ska vara tydligt specificerade.
- Delegeringen skall vara skriftlig, ej muntlig.
- Delegeringen är personlig vilket innebär att den bara gäller för dig, du får inte ge den vidare.
- Delegeringen är tidsbegränsad, högst 1 år men kan också vara för kortare perioder.
- Det är frivilligt att ta emot en delegering vilket i praktiken innebär att du måste känna dig trygg och säker på uppgiften innan du tar emot en delegering.
- Delegeringen gäller endast på en enhet som finns uppskriven på blanketten. Det innebär att du måste få en delegering per arbetsplats (om du jobbar på flera)
- Blanketten ska undertecknas av både dig och den som delegerar.
- Den som delegerar ska även följa upp att det fungerar med delegeringen. Att du sköter dig helt enkelt :-)
- Delegeringen kan omprövas om omständigheter kräver det
Vem får delegera?
Delegering är en central del av hälso- och sjukvårdens vardag. Det innebär att en person med formell kompetens överlåter en viss arbetsuppgift till någon annan, vanligtvis en medarbetare med reell kompetens. Men vem får egentligen delegera, och vad krävs för att en delegering ska vara giltig?
Vem har rätt att delegera?
Endast en legitimerad yrkesutövare, som exempelvis en sjuksköterska, läkare eller fysioterapeut, har rätt att delegera arbetsuppgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen. Den legitimerade yrkesutövaren ansvarar för att:
- Bedöma om arbetsuppgiften kan delegeras.
- Säkerställa att personen som får uppgiften har tillräcklig kunskap och kompetens.
- Följa upp att delegeringen utförs korrekt och att det inte uppstår risker för patientens säkerhet.
Vilka arbetsuppgifter kan delegeras?
Enbart uppgifter som inte kräver formell legitimation och som anses säkra att överlåta kan delegeras. Exempel kan vara att ge läkemedel, ta blodprov eller utföra enklare omvårdnadsuppgifter, beroende på situationen och medarbetarens kompetens.
Vad krävs av den som tar emot en delegering?
Den som tar emot en delegering, exempelvis en undersköterska eller v
Nästan allt kan delegeras
De flesta medicinska uppgifter går att delegera. I princip finns det bara två områden som är så hårt reglerade att delegering överhuvudtaget inte är möjlig. Det ena är förskrivningsrätten, det andra är rätten att skriva in patienter.
En läkare, barnmorska eller distriktssköterska kan inte delegera till en ”vanlig” sjuksköterska att skriva läkemedelsrecept (se Läkemedelsverkets författning om receptföreskrifterna, LVFF ). Rätten att skriva in patienter på en somatisk vårdavdelning är förbehållet ansvarig läkare, och går inte heller att delegera till annan personal.
Inom den slutna hälso- och sjukvården och den landstingskommunala primärvården (hemsjukvården undantaget) är det i princip inte tillåtet att delegera några uppgifter som har med läkemedelshantering att göra. Inte ens själva överlämnandet av läkemedlet (se SOSFS , Läkemedelshanteringen inom landstingens hälso- och sjukvård och den enskilda hälso- och sjukvården inklusive tandvården).
En sjuksköterska på en vårdavdelning eller vårdcentral kan alltså inte be en undersköterska att överlämna ett piller eller ge en patient en insulinspruta. Principen är att den obrutna kedjan ska hållas. Uttag,.
.