Den där som nästan kväver dig

Chimamanda Ngozi Adichieär en nigeriansk författare jag vill läsa precis alla böcker av. Så här långt har jag haft den stora lyckan att läsa Lila hibiskus, En halv gul soloch novellsamlingen Det där som nästan kväver dig.Alla är bra, alla är fängslande och alla är angelägna. Genomgående så diskuterar hon krig, konflikter och bilden av Afrika och hon gör det genom historier och människor som kommer en väldigt nära. Och hon gör det elegant även om det handlar om Biafra-kriget eller en far som misshandlar sin familj. Och kanske är det det eleganta som är så fängslande. Jag är generellt ingen novelläsare, men Adichie gör det så strålande att jag så klart sträckläste även Det där som nästan kväver dig.

Novellsamlingen skiljer sig lite vad gäller perspektiv eftersom den också tar upp bilden av afrikaner utanför Afrika och belyser de öden som många drabbas av när de utvandrar. Adichie själv har ju både läst i USA och bor i idag både i Nigeria och USA, så hon äe insatt i problematiken och de synsätt, okunskap och fördomar som finns i väst om Afrika. Lila Hibiskusoch En halv gul solutspelar sig i Nigeria, där den senare skildrar Biafra-kriget. Här är det landet själv som är

Akunna vinner ett green card i ett lotteri, men när priset hon måste betala för husrum hos farbrodern i USA blir för högt flyr hon och tar jobb på en restaurang. Hon har inte längre råd att studera, men träffar en kille; vit, student, upplyst, passionerat intresserad av Afrika. Första gången de går ut och äter tillsammans får Akunna två lappar i sin lyckokaka, båda tomma. Innan hon ska somna på kvällarna kommer den där kvävande känslan över henne, som något som slingrar sig runt halsen och vägrar släppa greppet.

Jag brukar tycka att det är svårt att läsa novellsamlingar. Att ständigt tvingas hoppa till en ny historia precis när man fastnat i den man nyss läst. Eller, ännu värre, när det känns som att författaren valt formatet för att det är &#;lätt&#;, för att liksom slippa skriva färdigt. Att skriva bra noveller är inte lätt, det är svårt. Alice Munro kan. JD Salinger kunde. Och att Chimamanda Ngozi Adichie (hon som tidigare lyckats med bedriften att skriva en bladvändare om Biafrakriget) också kan står klart efter att jag läst hennes senaste bok &#;Det där som nästan kväver dig&#;.

Novellsamlingen är istället nästan förenkel att läsa. Nej förresten, för enk

Noveller: Det där som nästan kväver dig

Inlagd av KulturdelenRecension, Skönlitteraturtorsdag, februari 10th,

Det där som nästan kväver dig (The Thing Around Your Neck)

Chimamanda Ngozi Adichie

Översättning: Ragnar Strömberg

Albert Bonniers förlag. sidor. Utkommer 11 februari.

I novellsamlingen Det där som nästan kväver dig möter vi människor som kämpar för sin rätt till ett bra liv mot vardagliga orättvisor, främlingskap och fördomar. Många av dem står med en fot i Nigeria och en i USA precis som författaren. Chimamanda Ngozi Adichies novellsamling är gripande och manar till eftertanke.

I ”Imitationer” möter vi Nkem, som betyder min egen. Hon är gift med en rik man som spenderar större delen av sin tid i Nigeria medan Nkem bor med deras barn i USA. Hon har ett bekvämt liv men hon är en främling i sitt nya hemland. Hon spenderar sitt liv i ett hus fullt av imitationer av afrikansk konst medan mannen har låtit sin älskarinna flytta in i hemmet i Nigeria.

I ”Äktenskapsarrangörerna” hoppas Chinaza klara JAMP-provet för att få studera vid universitetet men hon blir istället bortgift med en afrikansk läkare i Amerika. Hon förväntas vara tacksam över sin nya tillvaro

Recension: Adichie, Chimamanda Ngozi; Det där som nästan kväver dig;

Chimamanda Ngozi Adichies novellsamling Det där som nästan kväver dig har jag haft oläst lite för länge och jag blev glad när jag av en slump fann den bland återlämnat på bibblan.

Novellerna är skrivna ur olika kvinnors synvinkel och det handlar om kvinnor i Nigeria och sådana som av en eller annan anledning har utvandrat till USA. Hon tar upp många viktiga problem såsom rasism, männens rätt att behandla sin kvinna hur som helst och utanförskapet i ett nytt land. Kritik mot kolonialismen finns också där, men är som mest tydlig och uttalad i den sista novellen, Den hårdnackade historikern. Jag hade flera favoriter, men Imitationer och Äktenskapsarrangörerna är två bra berättelser om nigerianska kvinnor i USA där kulturkrockar och dåligt äktenskap står i centrum. En privat angelägenhet är kanske den mest gripande om en ung kvinna som lyckas undgå att bli dödad i ett upplopp och finner en vänskap i en kvinna med annan religion. Sedan finns det också otroligt sorgliga noveller där kvinnor förlorar sina barn. De klarade jag nästan inte av att läsa.

Den här boken var så otroligt bra att jag int