Apor ingår i djurklassen primater – även kallat herredjur – hos däggdjuren. Och visst kan man inte inte låta bli att tycka de är hur söta som helst? Inte nog med det; de ser ju så oerhört oskyldiga ut också! Nedan finner du tio fakta som du antagligen inte hört om apor tidigare!
Ett fungerande samhälle, uppenbarligen…
På den japanska ön Yakushima är makakapor kända för att rida på rådjurs ryggar för transport, och i gengäld bjuder och delar de sin mat med rådjuren. [källa]
Inte undra på att de behöver skrika…
Apor har, precis som många andra djur, en tendens att göra högljudda ljud ifrån sig. Studier från Utah, USA, har dock påvisat att ju högre en apa av det manliga könet gör, desto mindre testiklar har han. [källa]
Tur att de tackade nej…
Under år erbjöd Marocko att skicka 2 apor för att hjälpa till i krigsinsatsen mot Irak. De skulle användas för att upptäcka och detonera landminor. [källa]
Finns det någon som åker dit frivilligt…?
Det finns en ö som heter Monkey Island utanför Puerto Rico kust (bilden nedanför), där majoriteten av aporna naturligt har Herpes B, som
Fakta om apor - ljudbok, Svenska,
Vad skiljer oss människor från aporna? Vad är en halvapa, och hur fick spökdjuren sitt namn? Det och mycket annat får läsaren av den här boken veta. Här går också att läsa om vad apor äter, hur stora de kan bli och hur det gick för Ham, den första schimpansen i rymden!
Nypons lättlästa faktaböcker är framtagna för läsovana barn och ungdomar. Med lite text men mycket bilder uppmuntrar böckerna till läsning. Tack vare den lättillgängliga formen, det enkla språket och de intressanta ämnena väcker böckerna läslust hos såväl yngre som äldre läsare.
Gemensamt är också att de har en innehållsförteckning och ibland förekommer mycket enkla diagram, som i en traditionell faktabok. Färg och form är speciellt framtaget för att locka till vidare läsning.
Lättlästa böcker från Nypon är ofta något kortare, har alltid ett lättare språk och ett innehåll anpassat för den tänkta läsarens ålder.
Apor
Ordningen Primates
I de tropiska och subtropiska skogarna hittas de flesta arter av apor. De flesta apor tillbringar större delen av sitt liv uppe i träden. Babianer och husarapan är två arter som däremot gärna även går omkring nere på marken.
Kännetecken
Apornas storlek är väldigt varierande, från de små muslemurerna ( cm, ca 40 gram) på Madagaskar till de stora och kraftiga gorillorna ( cm, kg) som lever i mellersta Afrika. De flesta apor har en tät hårbeklädnad med undantag av händer och fötter. Hårfärgen varierar mellan vit, grå, brun och svart. Andra kännetecken bland apor är:
- förhållandevis stor hjärna
- framåtriktade ögon
- fem fingrar och fem tår
- motsättliga tummar
För de apor som har svans används den för att hålla balansen.
Föda
De flesta apor är aktiva under dagen och äter nästan uteslutande växter, frukter och insekter. Några få arter som till exempel schimpanser och babianer kan även fånga mindre däggdjur som sorkar och harar. För schimpanserna har det observerats att honor ibland jagar mindre däggdjur med grenar som de vässar med tänderna, likt spjut. Att någon art uteslutande livnär sig på kött är väldigt ovanligt. Inom fami
Apor
Den största gruppen primater, som allmänt kallas bara "apor", är spridda över Asien, Afrika och Sydamerika. Till denna djurgrupp hör babianer, markattor, vrålapor, med mera. De delas mer noggrant upp i två olika grupper - nya världens apor, från Amerika, och gamla världens apor, från Afrika.
Aporna utvecklades ur spökdjurens förfäder för cirka 40 miljoner år sedan. De hade större hjärna än en halvapa och plattare ansikte. De flesta halvapor har klor på fingrarna, aporna har naglar.
Tänderna på en apa gör den till en effektiv allätare. Den har också bara två bröstvårtor som producerar mjölk, till skillnad från andra däggdjur som har fler. Detta gör att apor oftast bara föder en unge per graviditet.
Branisella
Det här djuret är den äldsta kända medlemmen av apsläktet. Den tillhörde en gren av familjen som nu är helt utdöd, men som kan ha gett upphov till flera andra grupper av arter.
Branisella var en väl utvecklad trädklättrare, och det är möjligt att den kunde gripa om grenar med svansen. Tummen verkar ha varit svag, och den kanske var tvungen att hålla om födan med bägge händerna.
Senare arter i Sydamerika blev ännu smidigare och hade längre svansar.
Mesopith
.