CCS innebär att fånga in koldioxiden, till exempel från rökgaserna vid kraftvärmeverk och processindustrier. Därefter komprimeras koldioxiden till flytande form, transporteras och lagras permanent djupt nere i berggrunden.
För att lagringen ska vara säker ur flera perspektiv måste lagringsplatsen ha rätt geologiska förutsättningar. Koldioxiden måste lagras på minst meters djup i en porös reservoarbergart som till exempel sandsten. Ovanpå reservoaren behövs dessutom ett ”lock”, i form av en tät så kallad takbergart som exempelvis skiffer eller lersten som hindrar koldioxiden att tränga upp till markytan.
Översiktliga bedömningar visar att det i Sverige finns främst två havsområden, i sydöstra Östersjön och intill sydvästra Skåne, som kan vara lämpliga för geologisk lagring av koldioxid. Sedan 1 mars är det tillåtet med geologisk lagring av koldioxid i Sverige, dock enbart till havs.
SGU har tre roller i detta arbete.
1. Expertmyndighet gällande de geol
Geologisk lagring av koldioxid
Geologisk lagring av koldioxid (CO2), Carbon Capture and Storage, CCS, är en teknik där koldioxid från större punktutsläpp av koldioxid, såsom kolkraftverk, gaskraftverk, stålverk och cementindustrier, avskiljs från rökgaser och lagras i geologiska formationer djupt under markytan eller havsbottnen.[1] Det är ett sätt att minska de antropogena koldioxidutsläppen till atmosfären, vilka annars bidrar till global uppvärmning.
presenterade EU ett direktiv angående geologisk lagring av koldioxid. Detta implementerades i svensk lag i juni , genom ett allmänt svenskt förbud för lagring. I juni fattade riksdagen beslut om den nya lagstiftningen som rör geologisk lagring av koldioxid. Från och med januari tillåts geologisk lagring av koldioxid och regleras i svensk lag genom miljöbalken.
Genom att lagra koldioxid från biomassa med BECCS-teknik från punktkällor såsom etanolfabriker, pappersmassabruk och bioenergiverk, kan minusutsläpp av koldioxid uppstå, vilket innebär ett nettoutflöde av koldioxid ur atmosfären.[2][3]
FN:s klimatpanel IPCC såväl som Internationella energirådet IEA och OECD har visat att geologisk lagring av koldioxid
CCS – infångning och lagring av koldioxid
Faktablad
Carbon Capture and Storage, CCS, är ett samlingsnamn för olika tekniker för att fånga in och lagra koldioxid. På den här sidan sammanfattar vi hur CCS-tekniken fungerar, hur den kan användas samt vilka för- och nackdelar CCS innebär.
Publicerad 12 mar, • 4 min att läsa
Det finns en rad olika tekniker för att fånga in och lagra koldioxid från fabriker och kraftverk. Teknikerna har på engelska fått samlingsnamnet ”Carbon Capture and Storage” (CCS). Om dessa tekniker används i kraftverk eller fabriker som eldar biobränslen kallas det för BECCS (Bio Energy Carbon Capture and Storage).
Så funkar kolinfångning och lagring:
Först fångas koldioxiden in och avskiljs från övriga rökgaser som skapas i fabriken eller kraftverket. Det kan ske med hjälp av kemiska reaktioner som utnyttjar så kallade katalysatorer (ämnen som kan påskynda en kemisk process utan att själva förbrukas) eller med hjälp av ett membran.
När koldioxiden fångats in måste den komprimeras kraftigt under högt tryck så att den minskar i volym. Först när koldioxiden har kom
Koldioxidlagring – drömmen som sprack
När begreppet koldioxidlagring, CCS, lanserades i USA våren av den nyvalde presidenten George W Bush blev det en omedelbar global politisk succé. Med metoden som kallas för CCS, Carbon Capture and Storage eller koldioxidinsamling och lagring, skulle man kunna fortsätta elda kol, olja och gas men utan koldioxidutsläpp, för koldioxiden skulle tryckas ner under jorden.
Det blev populärt bland politiker i USA, som fick hälften av sin el från kolkraft, och det löste ett politiskt dilemma för politiker i EU, särskilt i länder som använde mycket kol som Tyskland, Polen, Nederländerna, Storbritannien och Danmark.
Det såg också ut som om CCS skulle rädda Vattenfall från att stämplas som klimatbov. Företaget hade runt år förvärvat stora mängder kolkraft i framför allt Tyskland och hade nu större koldioxidutsläpp än hela Sverige. Den koldioxiden skulle nu samlas in, i alla fall i Vattenfalls stora och framgångsrika pr-offensiv.
”Tyskland tar första spadtaget för första utsläppsfria kolkraftverket”, skrev tv-bolaget Deutsche Welle den 29 maj Spadtaget togs av Vattenfalls vd Lars Josefsson och förbundskansler Angela Merkel. Platsen var brunkolkraft